 |
Vi träffar regissören för Nu imorgon!
Fredagen den 20 mars är det urpremiär på ”NU, imorgon!” på Västerås Teater. Vi fick träffa regissören, Maria Löfgren, en vecka innan premiären och fick oss en pratstund.
Vad är det för viktigt med den här föreställningen?
- Jag upplever att det finns ett behov av teater som riktar sig till en ung publik, som antingen kan ta med sina föräldrar på teater, eller tvärtom. Berättelsen ”Nu, imorgon” handlar om fyra ungdomar, i Västerås 1968, som både står mitt i och helt utanför handlingarnas centrum. Överallt demonstreras det mot Vietnamkriget och Sovjets ockupation av Tjeckoslovakien och i Paris och Stockholm pågår ett studentuppror.
De fyra ungdomarna i Västerås måste också göra val som handlar om deras framtid; fortsätta skolan? Längta efter kärlek eller revolution? Fixa moppen eller världen? Bli ung förälder eller göra abort?
Att berätta om 60-talet för att berätta om idag, är det bara ett dramaturgiskt knep eller har du en fascination för den tiden?
- Jo, jag har en fascination för tiden. Det hände mycket då och var en omvälvande tid runt om i hela världen. Det fanns en stor kraft i de unga studenternas tro på möjligheten att kunna påverka sin tillvaro och det samhälle de skulle ingå i. Det kan jag bli stärkt av att läsa om och ta del av. Ibland kan det vara lättare att förstå sin egen samtid genom att titta på historien
Hur ser du på din roll som regissör på Unga Teater Västmanland?
- Jag har en mycket tydlig identitet som barn- och ungdomsregissör för Unga Teater Västmanland. Vi har en tydlig målgrupp och en tydlig identifikation med vår unga publik. Det betyder att det är den publiken jag lärt känna under mina år i Västerås, barn på Bäckbyskolan och ungdomar i Köping som är mina uppdragsgivare. Min roll är att förvalta det förtroende som givits mig i att skapa bra teater. Jag vill förmedla viktiga upplevelser av hur det kan vara att vara ung i Västmanland. Att ta deras liv och historier på allvar.
Varför skall vuxna se den här föreställningen?
- De som är sextio år i dag var runt tjugo 1968. Här om dagen träffade jag en kvinna som åkte på bröllopsresa med motorcykel till Paris just den våren och hade oerhört starka minnen av den resan. Minnen som har präglat hennes liv. Det är också för dem som vi gör vår föreställning.
Läs mer om Nu imorgon!
« Tillbaka
| |
|
|
|
|
 |
|
